svara på kommentar
anna om lite om hur mitt liv sett ut:
usch, din stackare! vem var karln, är han en ludvikabo? fick han något staff, eller du skadestånd?
svara: det är min mammas man . ja han bor i ludvika (eller rätter typ bara några hus från där jag och micke bor) hon bor med mamma än . den anmälan jag gode mot han vart ner lagd . och soc var lite del aktiga till att den vart ner lagd . (som jag fatta det) så han har varken fått staff eller gett mej skadestånd.
usch, din stackare! vem var karln, är han en ludvikabo? fick han något staff, eller du skadestånd?
svara: det är min mammas man . ja han bor i ludvika (eller rätter typ bara några hus från där jag och micke bor) hon bor med mamma än . den anmälan jag gode mot han vart ner lagd . och soc var lite del aktiga till att den vart ner lagd . (som jag fatta det) så han har varken fått staff eller gett mej skadestånd.
Kommentarer
Postat av: Louise Hedblom
Det är svårt att få polisen och andra myndigheter att tro en. För att det ska tas seriöst MÅSTE man ha bevis. Utan det kommer man ingenstans och det blir då med största sannolikhet nedlagt.
Jag hade därför tur som både skrev dagbok samt fotade mina blåmärken under mitt förhållande med Richard. Utan det hade utredningen blivit nedlagd. Så det är bevis som gäller, tyvärr.
Postat av: Louise Hedblom
Att enbart ha vittnen hjälper inte alltid, utan det måste till mer bevis. Om det inte vore för min dagbok och mina bilder så hade utredningen lagts ned (som jag tidigare förklarat). Då hade mina 10+ vittnen inte spelat någon som helst roll.
Trackback
